Frida Lindborg

56/135

Hej Frida,

Länge sedan jag skrev till dig nu. Läste ifatt din
blogg lite igen. Kul att du kom ihåg min namnsdag förresten
tackar. Eller det kanske finns en annan som jag borde tacka för att du kom ihåg "min" namnsdag. Förstår att du saknar honom. Men
som
du skrivit förut det blir ju bara mindre och
mindre tid kvar.

Läste mellan raderna att San Antonio inte var en
riktig hit. Jag själv tyckte San Antonio var en mycket trevlig stad när jag var där någon gång på 90-talet. Hella frågade om jag visste var man kunde bada och sola där, men det var inget jag kände igen. Fick för mig det fanns något inbördeskrigs historieminne där, typ Los Alamo i närheten
men har glömt för mycket.

Blev full i garv när jag läste att du hade svårigheter att prata svenska. Kommer kalla dig Frida Lundgren när du kommer hem, hahahaha, ska förklara när du är hemma. Är ett urgammalt skämt
som Dick säkert uppskattar men troligen ingen annan.

Jag, barnen och Tomas Öhman med sina barn (kommer du ihåg vilka Öhmans är?) var i Romme och åkte skidor i påskhelgen. Helt otroligt bra hade vi det. Klarblå himmel, några grader under nollan och länga härliga
backar. Envisades med att åka bräda och denna gång gjorde jag inga rejäla vurpor. Några mindre som inte innebar smärta kan man ju tåla.

Jag skrev ju för en evighet sedan att jag var på väg att byta jobb och skulle höra av mig när det var klart. Det glömde jag göra. Men idag var min första dag på jobbet som VD för ett företag i Karlskoga. En ganska liten firma som ägs till 80% av mitt företag. Ska jobba halvtid som VD i Karlskoga och halvtid i den tjänst jag haft i många år i Linköping. Tanken är att de veckor jag har barnen är jag i Linköping och de veckor jag är utan
barn åker jag till Karlskoga. I vilket fall ser jag mycket fram mot jobbet. Helt klart en nytändning
för mig och en lite annorlunda roll.

Ja, det var väl lite uppdatering om hur det är med mig och barnen. Farmor har fått utskrift på alla dina bloggar insatt i en pärm från din mamma och pappa. De tycker det är jätteroligt att läsa. Tror nog de är rätt stolta över dig. (Det är vi flera som
är).

De bryr sig verkligen om hur alla har det i släkten. De berättar om allt möjligt de far runt och hjälper till här och där. Brevväxlar med de barnbarn som är mer långväga etc.

De är också jätteoroliga för mig. Förstår jag. De försöker hjälpa till med att möjligt och jag gör vad jag kan för att bromsa dom. De vill så väl, men jag är rädd att de sliter ut sig och också jag är faktiskt medelåldersman och behöver inte daddas med. Antar att man aldrig kommer att betraktas som "riktigt" vuxen av sina föräldrar (med andra ord ha lite överseende med Dick & Hella). Men kontentan då, jag klarar mig jättebra, både känslomässigt och att ta hand om huset själv. Tycker det inte det är några som helst problem att hinna med både hus, mat, tvätt och jobb även när jag har barnen. Kanske kan vara roligt för dig också att veta.

Ja, det var väl all uppdatering så här långt. Du får väl en ny statusrapport om någon månad eller så. Om
jag
nu inte kan rycka upp mig och bättra mig på att hålla kontakten.

Mångar kramar från Farbror Jocke