Frida Lindborg

förmodligen kommer det här bli dag 1, håller på att bli tokig på att vänta. men vågar inte ge upp för det är det enda jag vill så får gå och hoppas så är det bara. jag vet vad alla andra tycker men det spelar för mig ingen som helst roll. jag vet vad jag vill och hoppas på det med, och det kan ju bara bli bättre. skulle göra allt, med betoning på allt för att det skulle bli så. undra hur länge någon vill vara i fred efter ett och ett halvt år. saknaden är enorm, en vecka sen sist nu och det känns som den längsta veckan någonsin. vad ser jag framemot nu? Jo att få komma ut i helgen kanske, få tankarna på annat om det nu går. vill vara sådär glad och positiv som jag alltid annars är, som jag var för en vecka sen. men det känns så hopplöst. allt jag tänker på allt jag vill. jag vet att it makes no sense, men det är vad jag vill och hur jag känner. men som sagt, hoppas!